Min kära vän Mjölkjohnny brukar blogga om minnen.
Idag är det min tur!
Månaden är Maj.
Året är 2005.
Jag är en ung man med hela livet framför mig och sitter på tåget (inte ett tåg, utan the tåg, the tåg that goes between Sundsvall and Sthlm, but most importantly between Härnösand and Gävle)
Jag MÅSTE hitta på ett snyggt, intressant och framför allt BRA nummer till avslutningen på Furuvik.
Jag skall ju trots allt ta Studenten och vill sätta ribban för efterkommande generationer.
Jag hade precis läst ut Harry Potter och den flammande bägaren där Barty Crouch Jr utklädd till Mad-Eye Moody hela tiden mummlar "SPELA TILL DINA STYRKOR HARRY!!!"
Vilka är då mina styrkor tänkte jag.
Allt slutade med att jag gjorde ett bejublat nummer som började med att jag sjöng "what a wonderful world".
Slut på minnet...
Igår var jag trött.
Igår var jag sliten.
Pålen var kass.
Inget ville sig väl.
(Se det som ett tecken på att jag inte har gjort något för världen om jag inte bloggar på vardagar...)
Men jag visste att jag var tvungen att få ni vet vad ur ni vet var för att presentera ett nummer för Phillipe VDW idag för att få vara med på Landing.
Ni har redan sett skissen.
Jag behövde bara köra igenom nummret en gång och skriva upp vad som skall vara var.
DET GICK INTE.
Jag kände mig helt borta i huvudet.
Efter att ha kört ett intro för chrille P så kände jag mig fortfarande helt off.
Sen WIPS så kom den, den gudomliga uppenbarelsen, Jabba the Hutt, Messias. Kalla det vad ni vill, men vips så stod hela nummret på ett papper och jag visste att det skulle funka, allt var på plats och jag var nöjd.
Orka köra igenom ett perfekt nummer.
Skit samma tänkte Nils och köpte en ny pålmick.
När jag väl hade köpt den nya pålmicken så kändes allt genast mycket bättre. På odödliga ben studsade jag hem.
Jag såg Blades of Glory och åt tusen kilo mat, sen såg jag tre avsnitt black books sen somnade jag.
När jag vaknade i morse så kände jag mig genast i toppform, en kanna te och ett varmt bad senare mådde jag ännu bättre.
Väl i skolan blev dagen förstörd av lite modern dans. Jag hade jättetråkigt och funderade på döden.
Sen fick jag köra påle och allt blev bra, jag körde igenom nummret lite halvt om halvt för att testa att sjunga och klättra och sånt samtidigt. klockan 12 kom Phillipe VDW (ej att förväxxla med Phillipe Haenen, rektorn...) och bad att få se en liten del av nummret.
Jag tänkte "Justja, det hade ju räckt om jag bara visat pyttelite... Skitsamma, unleash hell..."
När jag stod där bredvid pålen och skulle ta ton så tänkte jag samma sak som jag sa till Elias när vi skulle köra vårat första cirkusnummer någonsin, I gävle, julen 2002, Vi står och mumlar saker om att vi är skitnervösa och att allt kommer nog gå bra ändå... Våra mammor är i publiken tror jag att dom var iallafall.
Jag säger: "Du vet att vi fortfarande inte kört igenom nummret va!?!?"
Elias svarar så lugnt som bara han kan: "Ingen fara, det klarar vi..."
Jag hörde Elias röst i Huvudet som sa: "Ingen fara, det klarar vi..."
Sen tog jag ton.
Min röst var tre gånger starkare än vanligt och tonerna finare och mörkare än någonsin.
All pålteknik funkade och jag var skitsnygg samtidigt.
Det är ett supernummer!!
Emilliano och Violene visade sina nummer också, det känns bra att min klass är så pass bra. Tänk om jag vore överlägset bäst, då skulle ju alla hata mig. Nu är jag ungefär som camp 1337 på arvika, helt enkelt LITE bättre...
Nummren på Landing blir:
Anna F***ing Nerman som konfrancier!!!
Hurra!!
Dessutom ringde dom från franskan och sa att jag inte har franska ikväll!! SKITBRA DAG!
Idag är det min tur!
Månaden är Maj.
Året är 2005.
Jag är en ung man med hela livet framför mig och sitter på tåget (inte ett tåg, utan the tåg, the tåg that goes between Sundsvall and Sthlm, but most importantly between Härnösand and Gävle)
Jag MÅSTE hitta på ett snyggt, intressant och framför allt BRA nummer till avslutningen på Furuvik.
Jag skall ju trots allt ta Studenten och vill sätta ribban för efterkommande generationer.
Jag hade precis läst ut Harry Potter och den flammande bägaren där Barty Crouch Jr utklädd till Mad-Eye Moody hela tiden mummlar "SPELA TILL DINA STYRKOR HARRY!!!"
Vilka är då mina styrkor tänkte jag.
- Jag är snygg
- Jag kan sjunga
- Jag ser bra ut i bar överkropp
Allt slutade med att jag gjorde ett bejublat nummer som började med att jag sjöng "what a wonderful world".
Slut på minnet...
Igår var jag trött.
Igår var jag sliten.
Pålen var kass.
Inget ville sig väl.
(Se det som ett tecken på att jag inte har gjort något för världen om jag inte bloggar på vardagar...)
Men jag visste att jag var tvungen att få ni vet vad ur ni vet var för att presentera ett nummer för Phillipe VDW idag för att få vara med på Landing.
Ni har redan sett skissen.
Jag behövde bara köra igenom nummret en gång och skriva upp vad som skall vara var.
DET GICK INTE.
Jag kände mig helt borta i huvudet.
Efter att ha kört ett intro för chrille P så kände jag mig fortfarande helt off.
Sen WIPS så kom den, den gudomliga uppenbarelsen, Jabba the Hutt, Messias. Kalla det vad ni vill, men vips så stod hela nummret på ett papper och jag visste att det skulle funka, allt var på plats och jag var nöjd.
Orka köra igenom ett perfekt nummer.
Skit samma tänkte Nils och köpte en ny pålmick.
När jag väl hade köpt den nya pålmicken så kändes allt genast mycket bättre. På odödliga ben studsade jag hem.
Jag såg Blades of Glory och åt tusen kilo mat, sen såg jag tre avsnitt black books sen somnade jag.
När jag vaknade i morse så kände jag mig genast i toppform, en kanna te och ett varmt bad senare mådde jag ännu bättre.
Väl i skolan blev dagen förstörd av lite modern dans. Jag hade jättetråkigt och funderade på döden.
Sen fick jag köra påle och allt blev bra, jag körde igenom nummret lite halvt om halvt för att testa att sjunga och klättra och sånt samtidigt. klockan 12 kom Phillipe VDW (ej att förväxxla med Phillipe Haenen, rektorn...) och bad att få se en liten del av nummret.
Jag tänkte "Justja, det hade ju räckt om jag bara visat pyttelite... Skitsamma, unleash hell..."
När jag stod där bredvid pålen och skulle ta ton så tänkte jag samma sak som jag sa till Elias när vi skulle köra vårat första cirkusnummer någonsin, I gävle, julen 2002, Vi står och mumlar saker om att vi är skitnervösa och att allt kommer nog gå bra ändå... Våra mammor är i publiken tror jag att dom var iallafall.
Jag säger: "Du vet att vi fortfarande inte kört igenom nummret va!?!?"
Elias svarar så lugnt som bara han kan: "Ingen fara, det klarar vi..."
Jag hörde Elias röst i Huvudet som sa: "Ingen fara, det klarar vi..."
Sen tog jag ton.
Min röst var tre gånger starkare än vanligt och tonerna finare och mörkare än någonsin.
All pålteknik funkade och jag var skitsnygg samtidigt.
Det är ett supernummer!!
Emilliano och Violene visade sina nummer också, det känns bra att min klass är så pass bra. Tänk om jag vore överlägset bäst, då skulle ju alla hata mig. Nu är jag ungefär som camp 1337 på arvika, helt enkelt LITE bättre...
Nummren på Landing blir:
- Nils Wärmegård, Kinesisk Påle och sång
- Cie Pourque Pas (Diogo Dolabella, Mikael Bres och Thomaaaa(s) Dechaufför), Kinesisk påle och nån slags konstig dans
- Violene Bishop, Trapets och klänning
- Emilliano Ferri, Stege och spex
- Pedro Miguel Silva de Ferrari och Paolo Locci, Bartenderz
- Le Bo Trio, Trampolinjongleringsparakroochtrummorochspex
- Loïc Faure, Jonglering och djurbur tror jag
- Morgane Apresnom, Rep och sånt
- Charlotte Amy De La Petit Chose Sur Christer, Ali Baba och dom 40 trådarna
- Ettorna som Leonardo Da Vinci installationer (!!!)
Anna F***ing Nerman som konfrancier!!!
Hurra!!
Dessutom ringde dom från franskan och sa att jag inte har franska ikväll!! SKITBRA DAG!
2 kommentarer:
hahaha... hur fan ska jag lyckas presentera er!!!!
jag får be elias säga något klokt till mig oxå som jag kan komma ihåg innan jag kör....
"Emilliano Ferri, Stege och sex" Jag blev JÄTTErädd! :(
Skicka en kommentar