So far so good

This is how far I got on the thereminbuilding!

I think I will finish it tomorrow.
Now i need to sleep.

Good night!

Fiction is for boring people...

Jag orkar inte skriva mera om Montreal idag heller. Det närmaste montreal jag kommer just nu är två äldre människor, en man jag hälsat på och en kvinna jag har hört rösten av. Hr och Fr Ouimet hoppas jag att det är. Annars är det två andra quebecaner som har hamnat i min lägenhet. Men jag tror att det är Sandras mor och far.

Idag har jag varit trött. Mycket mycket trött. Mest pågrund av lite sömn inatt.
Vi tar det från början.

I lördags märkte jag att jag hade fått ett brev från Taxipost, ett företag som levererar saker La Poste (uttalas Posten) inte orkar ta hand om. Dom hade fått min theremin jag beställde för ett tag sedan. Så jag var tvungen att antingen ringa dit och boka ett nytt möte, men ingen svarade på varken den engelska eller franska linjen. Så jag tar mig långt långt långt ut i belgiska läskiga förorter där det ALLTID regnar (Jag lovar!!). Sedan tog jag mig in under en mystisk bro och tillslut hittade jag in på Taxipostkontoret där jag fick ut mitt paket.

Väl hemma börjar byggnadsprocessen, ca 300 kretsar som skall lödas fast, det innebär att det tar ett tag.
Igår gjorde jag ca 130 kretsar, sedan får vi se om jag fixar resten idag eller om jag väntar till senare.

I skolan denna vecka är det researchvecka vilket betyder att vi måste analysera allt vi gör och hitta på nya sätt att göra det. Det är svårt men kul.

På torsdag åker jag hem för att på fredag närvara på Morfars begravning. Helt olikt resten av min släkt har jag inte nämnt detta bortfall i bloggen. Varför vet jag inte. Jag känner att det strider lite mot min bloggstil att blogga om döden...

Nu väntar en godare middag.
Vi höres Nilslovers!!

Hursomhelst, nu väntar en god måltid; ris, sötsursås och tonfisk.

Paus

Vi tar här en kort paus i Sagan om Montreal för att blogga vanligt.
Varför vill jag blogga vanligt när jag har upplevt ett helt äventyr liknande det Luke genomgår på Hoth?
För att jag vill!

Muahahaha.
Blogga vanligt en vanlig lördageftermiddag i mitt rum har jag inte gjort på väldigt länge då de senaste lördagarna mest bara har handlat om att flytta mig runt i världen och sprida mitt vackra utseende och mina visdomsord.
Lördagen 3 Feb besöktes Paris
Lördagen 10 Feb besöktes New York och senare Montreal
Lördagen 17 feb besöktes Montreal
Idag är jag äntligen hemma hos mig.

Vad är då så fantastiskt med att vara hemma? Nu när Sandra är i Tornai för att träna inför föreställning (premiär nästa helg) och Elia är och bråkar med sin förra lägenhetskompis så är jag ensam hemma det betyder att:
*Man kan t ex spela musik utan att behöva bry sig om att någon lyssnar. (Sa någon Basshunter?)
*Man kan sjunga med i musiken man lyssnar på utan att det blir en duett med Sandra.
*Man kan uppsöka herrummet i sällskap av Rocky och sträckläsa ett helt album, utan att behöva skämmas.

Rocky känns nästan som den litteratur som har påverkat mig mest. Eller inte riktigt påverkat utan mest bara hållt mig sällskap på toaletten under snart tre och ett halvt år.

Jag minns mycket väl när jag köpte mitt första Rockyalbum. Rocky IV på NK i Stockholm. Det var under Subörbfestivalen 2003. Jag hade haft mina första pållektioner där (starten på en lång karriär.), med en lärare som för övrigt är god vän med Charlotte i ettan så han kommer
hit i April. Life is strange.

Senare efter Rocky IV inköpet och subörbfestivalen flyttade Elias in hos mig på Norra Kungsgatan 43 i Gävle (dit jag hoppas att jag går

förbi på lördag då jag återigen är i Gävle).


Gävle 2003 var en speciell tid och plats att vara en del av. Kanske betydde det någonting. Kanske inte, i det långa loppet... men ingen förklaring, ingen mix av ord, musik, modern dans eller volter kan röra känslan av att jag var där och levde i det hörnet i världen. Vad nu det betydde...

Historia är svårt att veta, med för att det inhyrda skitsnacket. Ingen som inte var där kan någonsin förklara i efterhand vad det egentligen var som hände.

Så nu, mindre än fem år senare, kan du klättra upp på en ful rondellstaty i Gävle och titta åt vänster, och med rätt sorts ögon kan du nästan se högvattenmärket - Platsen där vågen brötna.

Förtydligande

De exotiska frukterna var inte ananas utan nätmelon, vattenmelon, apelsin, grapefrukt samt banan.

Episod Två - Krejzy Klonattacken

Efter att vi blivit mötta av tvillingarna och deras vänner (Låter som en tvserie) så delades vi bryskt upp i grupper. Grupp ett kallades mesarna och gick och la sig och bestod av Emilliano och Chrille P. Grupp två kallades sociala fighters och höll sig vakna och drog på fest hemma hos Phillip, känd från ett brysselbesök i höstas.
Den stora skillnaden mellan Bryssel och Montreal är att här bor vi som högst tre i samma lägenhet. Där bor dom mellan 5 och 10 i enorma lägenheter och hus.

Det leder till att festerna rymmer mycket folk. Många att hälsa på och namn att komma ihåg. En kille hette Fletcher och såg ut som shrek, helt ofrivilligt.

Efter en mycket kort festkväll insåg vi att vi var ju skittrötta och varit vakna i närmare ett dygn så vi tog en taxi hem och sov.

Olyckligtvis vaknade jag klockan 0830 av tvillingarnas glada morgonfnitter så jag gick och snackade med dom. För dom som inte hänger med är detta alltså på söndagen, Även känd som dag 2.

Efter mera catching up med twinsen så rullstartar vi Emilliano och Chrilly Pee och drar och käkar frulle på Resturant Jonas. Världens bästa ställe. Det ser ut som någon slags frukostställe som för tankarna till det i början och slutet av Pulp Fiction. En äldre dam modell 50+ i rött hår ala Requiem for a dream serverar kaffe och free refills. Emilliano blev kär.

Frukostmenyn är en av de bättre böckerna jag läst på länge. Tänk er stora tallrikar vackert klädda i döda djur.
Bacon, korvar, stekt potatis, ägg, toastar, bönröror och diverse exotiska frukter t ex melon.
Allt detta plus kaffe för 8 Canadadollars (AKA Loonies) ca 6€.

Sedan drog vi hem igen och rullstartade Floran (uttalas Flåraaaaan) för att hälsa på honom. Vi gjorde även kreationen med honom. Trevlig prick som ser ut som en väldigt tidigt utväcklad 12åring.

Efter ett kort möte i hans säng beslöt vi oss för att bestiga berget i staden. Mer om detta i morgon.

Montreal Episode One - Fantommenisken

Ok!
Det är svårt att veta var jag skall börja. Jag delar upp allt i många delar för att inte tröttna på att skriva. Bilder kommer om några dagar. Jag måste ju bygga upp förväntningarna först. Här har ni Kapitel Ett - Fantommenisken

Anyho. Lördag morgon 10 Februari är tre glada grabbar, en ledsen gutt och en ledsen tjej på Gare Central i Bryssel.
De glada grabbarna var som ni kanske kan gissa Nils "Starfighter" Wärmegård, Emilliano Italiano Mario Formaggio Ferri samt Loïc.
Den ledsna gutten var Mister Christer Pettersen.
Den ledsna flickan var Charlotte Amy La petit ville sur la roi Brutanique.

Chrille P och Charlie ALPVSLRB var ledsna för att dom inte skulle se varandra på flera dagar. Vi grabbar var glada för att vi är glada av naturen.

Efter ett snyftigt avsked släpade vi den storgråtande Chrille P ombord på tåget mot flygplatsen. (Allt detta är lögn)

Incheckningen gick bra och smärtfritt trots att vi skulle genom New York. Tänk vad ett fint brev från en minister kan göra.
Väl ombord på planet fick vi en mycket detaljerad beskrivning på vad vi skulle göra om planet kraschade. Detta tycker jag var omtänksamt av flygbolaget i fråga (Delta Airlines).
Delta Airlines vinner Nils Awards som omtänksammaste flygbolaget. Dom serverade massor av små påminnelser om mat så att vi inte skulle glömma bort hur mat såg ut och dom hade en detaljerad beskrivning på ett papper om vad vi åt, annars hade vi inte kunnat gissa att de tre bladen sallad och lilla lilla tomatbiten samt en vit klump skulle vara grekisk sallad.
Man fick även välja mellan kyckling ELLER biff.
Tur att syster inte var med, hon har alltid svårt att bestämma vad hon vill äta.

Dom visade två filmer, den ena var bra och handlade om hur en programledare ville bli president och lyckades. Den andra var dålig och handlade om Marie Antoinette.

Efter mycket flyg och ytterst lite action landade vi i New YOrk på JFK airport. Vi blev trevligt mötta och kände att dom verkligen ville lära känna oss på djupet. Allt detta efter så mycket snack om ytliga amerikaner. Vi fick lämna fingeravtryck och dom tog en bild på oss att hänga upp. (Vi är ju nästan kändisar.)

JFK Airport är stor och tråkig. Lyckligtvis behövde vi inte stanna där längre än 6 timmar.

Efter dessa 6 timmar av väldigt stillsam discodans begav vi oss ombord på det lilla lilla planet som flög oss till Montreal. Ombord på detta plan sov vi ganska gott. Väl i Montreal ville INGEN se våra fingeravtryck och ännu färre knäppte kort på oss. Vi blev däremot mötta av Sylvain (iklädd död katt på huvudet) och Aurelie (Uttalas ÅRELI).
Aurelie var gammal klasskompis till Loïc så dom tog hennes bil tillbaka och vi tog en taxi.
När vi efter en tråkig taxiresa kom fram till rätt adress möttes vi i ingången av tvillingarna (kända från gävle).

Fortsättning följer...

Home sweet home

WÖÖÖ!!!
Tidsskillnad och Jetlag och sånt är kul. Jag kom hem igår runt klockan 1300 och drack ett glas vatten och somnade. Sedan vaknade jag 2000 och åt mûsli och pratade med Sandra. Klockan 2200 beslöt jag mig för att somna igen och det gick skitlätt.

Whats the catch frågar nu alla sig.

Klockan 0500 vaknar jag skrikande av hunger. Så nu sitter jag här efter ris och tonfisk och sötsur sås.
Dags att bada.

I Montreal

Jag ar i montreal, allt ar under kontroll.
Jag orkar inte blogga ordentligt tills jag har ett vettigt tangentbord.

Vi hores om en vecka.

Packad och glad

Just nu håller jag på att packa väskan. Jag köpte en ny rullväska idag då det slog mig att jag inte har någon vettig väska själv för överatlantenresor.
Så jag begav mig till Bryssels bästa affär, Sports World, där jag även köper nästan alla mina träningskläder numera, då ingenting är dyrare än 20€ no mather what typ.
Väskan ser ut såhär:


Jag köpte även en mössa, ett par vantar och en halsduk då det ryktas om SKITKALLT i Montreal.

Montrealresan kommer bli mycket spännande, min teori om att jag hamnar mellan två valkar på en överviktig man känns mer och mer troligt.

Sylvain åker inte med samma plan som oss grabbar. Utan flyger via Washington istället för New York.
Om någon har något tips på vad man kan hitta på under fem timmar på JFK Airport så skriv en kommentar.

Många undrar vad det egentligen är vi skall göra i Montreal. Det gör vi också. Men vi vet att vi skall göra en mindre föreställning tillsammans med tre stycken ur andraåret där. Vilka det är vet vi inte men det är en som kör German Wheel, en som kör nät och någon jonglör tror jag.
Det är dock ej klart om vi kommer använda våra discipliner i föreställningen, men Sylvain hoppas det.
Sylvain har även föreslagit att temat skall vara fängelse och fångenskap. Det låter intressant.

Sylvain himself är våran teaterlärare, för er som inte visste det.
Han blir aldrig nöjd och vill att man alltid skall ändra på vinnande kort och testa nya saker. Han kan stå på ett ben hur länge som helst och förklarar allt med att vifta på fingrarna.
När han inte är i skolan skriver han en pjäs som aldrig kommer bli klar och läser böcker om arkitektur för att hitta samband mellan arkitektur genomtiderna och cirkus/teater/dans/annan rörelse på stora ytor.

Nu skall jag snart ge mig ut på stadens gator och försöka hitta en budoaffär det ryktas om inärheten av Porte Du Hal (på flamska: Hallonporten).

Peace Out.

PS. Nästa blogg blir troligtvis från New York, om jag kommer så långt.

Wöööö!

Här är den, efter två översträckta knän, många slag på benen, blod, svett och tårar. Frivolt på kinesisk påle.
Jag har gjort några riktigt bra tidigare under veckan men det kändes fel att blogga utan vettiga bevis.
Jag sätter ca 1 av 7 numera och jag blir stabilare och stabilare på den, så snart är den i ett pålnummer nära dig!



Knepet är att hålla armarna obekvämt nära fötterna i starten, sedan ta i för kung (Carl XVI Gustaf) och fosterland (Sverige), sedan när man känner pålen mellan benen tänker man stillsamt att man borde krossa skiten med en stenhård skallning, denna tanke driver upp överkroppen så att man kan fånga pålen med båda händerna föratt brännabort fingeravtrycken.

I övrigt har det varit en händelserik dag.
Angelos i min klass slutar efter denna vecka. Det börjar kännas som en last man standingtävling.
Vi redovisade våran teater idag och alla hurrade över att se mig i klänning.
Pedro har klippt sig. (det var i förrgår, men jag glömde att blogga det)
Det var en massa snö i morse, men den är borta nu.
Halva skolan är sjuk, andra halvan är skadad, jag är lite snorig men det skiter jag i.
Det ryktas om minus 30 i Montreal, jag gissar på att det är en ytterst överdriven siffra och att det kommer vara sommar där.

Blog #200

Hurra! Bloggning nummer 200 från denna blog. Jag minns inte (och orkar inte kolla) hur många bloggningar jag gjorde på gamla bloggen.

Hursomhelst så sitter jag just nu och avnjuter frukosten tillsammans med Elias live via MSN. Vi disskuterar gammal bacon, minigolf och cirkus.

Idag väntar en lång dag av akrobatik, påle, handstående och teater. Vi skall redovisa en uppgift på teatern som heter Hon. Problemet är att jag är sämst på att gestalta kvinnan.

På lördag väntar en lång flygtur via Njo jork till månntreååål. Det skall bli spännande. Framförallt att flyga tillsammans med Emilliano, Loïc, Sylvain och Chrille P.
Enligt mina beräkningar kommer Chrille kolla på film, käka kakor och sova hela vägen.
Sylvain kommer vara jätteflygrädd och gråta en skvätt.
Emilliano och Loïc kommer leka kurragömma och få provåka handbojorna på flyget samt jag som mutade en flygvärdinna och slapp sitta bredvid dom, men olyckligtvis hamnade bredvid en mycket mycket stor man som inte ville betala för ett extra säte så jag försvann in mellan hans bilringar.
Se Fig 1

Livet, vilken grej!

Helgen spenderades i Paris tillsammans med nästan hela skolan (Sandra stannade hemma). Vi såg Cirque Du Demainfestivalen, en av de stora cirkusfestivalerna i världen.
Vi for dit tillsammmans i buss, det såg ut så här:


Vi träffade även quisslingen Sanna som valde att lämna klassen i julas. Luis var gladast att se henne.


Mycket på festivalen var bra, annat var riktigt bra, en del var dåligt, en del var sämre och en del var tyskt.

Tyvärr var det inga svenskar med. Det känns som att de överdrivet pretantiösa fransmännen inte ger sveriges cirkusartister så mycket credz and recognision som vi faktiskt börjar förtjäna. Men jag vinner skiten 2009 och sedan fattar dom att vi rule.

Bästa nummret var nog den kinesiska truppen som slängde runt en stackars pojke på åtta år eller killen som körde handstående på en stolpe.

Luca (känd från trean) körde ett jongleringsnummer i den speciella föreställningen för att hedra schweiziska cirkusen. Det kan ha varit det mest bejublade numret.

Jag träffade även Janne.

Så här glad var han att se mig.


Imorse plockade jag upp Janne Boy på flygplatsen, han var helt vilse och jag vägledde honom till hans enormt lyxiga hotell.


Under den kommande veckan skall jag träna, äta & sova. Sedan på Lördag åker jag till Montreal.

Nu skall jag se en dokumentär så jag somnar, jag har inte sovit ordentligt på för många nätter nu.