Paus

Vi tar här en kort paus i Sagan om Montreal för att blogga vanligt.
Varför vill jag blogga vanligt när jag har upplevt ett helt äventyr liknande det Luke genomgår på Hoth?
För att jag vill!

Muahahaha.
Blogga vanligt en vanlig lördageftermiddag i mitt rum har jag inte gjort på väldigt länge då de senaste lördagarna mest bara har handlat om att flytta mig runt i världen och sprida mitt vackra utseende och mina visdomsord.
Lördagen 3 Feb besöktes Paris
Lördagen 10 Feb besöktes New York och senare Montreal
Lördagen 17 feb besöktes Montreal
Idag är jag äntligen hemma hos mig.

Vad är då så fantastiskt med att vara hemma? Nu när Sandra är i Tornai för att träna inför föreställning (premiär nästa helg) och Elia är och bråkar med sin förra lägenhetskompis så är jag ensam hemma det betyder att:
*Man kan t ex spela musik utan att behöva bry sig om att någon lyssnar. (Sa någon Basshunter?)
*Man kan sjunga med i musiken man lyssnar på utan att det blir en duett med Sandra.
*Man kan uppsöka herrummet i sällskap av Rocky och sträckläsa ett helt album, utan att behöva skämmas.

Rocky känns nästan som den litteratur som har påverkat mig mest. Eller inte riktigt påverkat utan mest bara hållt mig sällskap på toaletten under snart tre och ett halvt år.

Jag minns mycket väl när jag köpte mitt första Rockyalbum. Rocky IV på NK i Stockholm. Det var under Subörbfestivalen 2003. Jag hade haft mina första pållektioner där (starten på en lång karriär.), med en lärare som för övrigt är god vän med Charlotte i ettan så han kommer
hit i April. Life is strange.

Senare efter Rocky IV inköpet och subörbfestivalen flyttade Elias in hos mig på Norra Kungsgatan 43 i Gävle (dit jag hoppas att jag går

förbi på lördag då jag återigen är i Gävle).


Gävle 2003 var en speciell tid och plats att vara en del av. Kanske betydde det någonting. Kanske inte, i det långa loppet... men ingen förklaring, ingen mix av ord, musik, modern dans eller volter kan röra känslan av att jag var där och levde i det hörnet i världen. Vad nu det betydde...

Historia är svårt att veta, med för att det inhyrda skitsnacket. Ingen som inte var där kan någonsin förklara i efterhand vad det egentligen var som hände.

Så nu, mindre än fem år senare, kan du klättra upp på en ful rondellstaty i Gävle och titta åt vänster, och med rätt sorts ögon kan du nästan se högvattenmärket - Platsen där vågen brötna.