Montreal Episode One - Fantommenisken

Ok!
Det är svårt att veta var jag skall börja. Jag delar upp allt i många delar för att inte tröttna på att skriva. Bilder kommer om några dagar. Jag måste ju bygga upp förväntningarna först. Här har ni Kapitel Ett - Fantommenisken

Anyho. Lördag morgon 10 Februari är tre glada grabbar, en ledsen gutt och en ledsen tjej på Gare Central i Bryssel.
De glada grabbarna var som ni kanske kan gissa Nils "Starfighter" Wärmegård, Emilliano Italiano Mario Formaggio Ferri samt Loïc.
Den ledsna gutten var Mister Christer Pettersen.
Den ledsna flickan var Charlotte Amy La petit ville sur la roi Brutanique.

Chrille P och Charlie ALPVSLRB var ledsna för att dom inte skulle se varandra på flera dagar. Vi grabbar var glada för att vi är glada av naturen.

Efter ett snyftigt avsked släpade vi den storgråtande Chrille P ombord på tåget mot flygplatsen. (Allt detta är lögn)

Incheckningen gick bra och smärtfritt trots att vi skulle genom New York. Tänk vad ett fint brev från en minister kan göra.
Väl ombord på planet fick vi en mycket detaljerad beskrivning på vad vi skulle göra om planet kraschade. Detta tycker jag var omtänksamt av flygbolaget i fråga (Delta Airlines).
Delta Airlines vinner Nils Awards som omtänksammaste flygbolaget. Dom serverade massor av små påminnelser om mat så att vi inte skulle glömma bort hur mat såg ut och dom hade en detaljerad beskrivning på ett papper om vad vi åt, annars hade vi inte kunnat gissa att de tre bladen sallad och lilla lilla tomatbiten samt en vit klump skulle vara grekisk sallad.
Man fick även välja mellan kyckling ELLER biff.
Tur att syster inte var med, hon har alltid svårt att bestämma vad hon vill äta.

Dom visade två filmer, den ena var bra och handlade om hur en programledare ville bli president och lyckades. Den andra var dålig och handlade om Marie Antoinette.

Efter mycket flyg och ytterst lite action landade vi i New YOrk på JFK airport. Vi blev trevligt mötta och kände att dom verkligen ville lära känna oss på djupet. Allt detta efter så mycket snack om ytliga amerikaner. Vi fick lämna fingeravtryck och dom tog en bild på oss att hänga upp. (Vi är ju nästan kändisar.)

JFK Airport är stor och tråkig. Lyckligtvis behövde vi inte stanna där längre än 6 timmar.

Efter dessa 6 timmar av väldigt stillsam discodans begav vi oss ombord på det lilla lilla planet som flög oss till Montreal. Ombord på detta plan sov vi ganska gott. Väl i Montreal ville INGEN se våra fingeravtryck och ännu färre knäppte kort på oss. Vi blev däremot mötta av Sylvain (iklädd död katt på huvudet) och Aurelie (Uttalas ÅRELI).
Aurelie var gammal klasskompis till Loïc så dom tog hennes bil tillbaka och vi tog en taxi.
När vi efter en tråkig taxiresa kom fram till rätt adress möttes vi i ingången av tvillingarna (kända från gävle).

Fortsättning följer...