Stålnils strikes again

Jag fortsätter att blogga på svenska ett tag. Det är ganska skönt att kunna skriva av sig och veta att ingen mer än Anna och Chrille P från skolan läser. Eller möjligtvis Pedro om någon översätter åt honom för att senare gå ett "okänt öde till mötes".

Nu har jag vaknat och tagit mitt söndagsmorgonsbad. Det är en mycket skön ovana. Att börja dagen med att lägga sig i blöt är troligtvis det smartaste man kan göra.
Tyvärr tar det tid.
Tyvärr är det svårt att hitta en avslappnande position i mitt pyttebadkar som är kortare än mina ben.

Det hela leder till en lustig procedur när jag duschar av mig en snabbis, sen stoppar ner proppen så att badkarlet sakta fylls upp.
När allt är fullt lägger jag mig på rygg med benen i vädret och njuter tills vattnet runnit ut ur skyddmotöversvämmningshålet (VVSexperter, vad heter det for real??), sen börjar jag frysa och duschar av mig igen och är redo för allt!

Jag har länge sett morgonbaden som ett hot mot min punktlighet då jag inte kan räkna och bada samtidigt. Men sedan slår det mig att jag morgonbloggar är ett större hot. Hursomhelst.
Idag väntar scenbygge tror jag. Vi skall ställa upp allt som det skall vara i föreställningen.

Jag skall även kidnappa tillbaka min kamera från Anna, som fick sin plånbok stulen igår. Tjuvarna blev nog besvikna när dom märkte att stålnils hade flyttat alla annas pengar. Muahahahhaaha...

Stålnils andra supermission igår, Sandra, verkar vara hemma och vid liv. Jag hörde ett snarkade, som inte alls lät som min far, från hennes rum.

Nu väntar en tunnelbanefärd med Liftarens Guide radioteatern i lurarna. ALla borde lyssna på den jämt.