Tristessen backstage börjar snarare bli ett Huset Fullt maraton utan dess like. Jag har bara dubbelavsnittet kvar nu, sedan är jag klar, 192 avsnitt huset fullt senare. Jag funderar starkt på att plöja Oz eller nåt för att få tillbaka skärpan. Igår tog jag en paus mellan avsnittet och skrev en dikt till min far för att förbereda min hemkomst. (JA, jag kommer vara i sverige några dagar om ett tag. Hitta mig om ni törs) Dikten skall helst läsas på norrbottniska:
1 kommentarer:
Nej!
"You know mr T, Spandex is not for everyone"
och
"I've never laughed like that before"
är de bästa!!
Skicka en kommentar