Fly me to the moon...

Nu har jag haft ett sånt där händelserikt dygn igen.
Jag tar allting i lätt kaotisk kronologisk ordning:

Igår morse, jag vaknar och har två objektiv för dagen:

• Se till så att min dator funkar, med 1.5 gb RAM
• Ha klart för mig när jag kör mitt nummer i revyn, när mina träningstider är osv osv

Nu är allting fixat.

Min dator var inte formatterad av nollorna på datoraffären, utan dom hade bara GLÖMT att sätta tillbaka hårddisksladden. Mitt förtroende för dom killarna sjönk. Medans dom satte tillbaka sladden gick jag till salle du concerts (Konserthallen, där revyn spelas) för att kolla pålriggningen.
Dom var långt ifrån klara, så jag tänkte att NU kan jag fixa min dator. Själv.
Vill man ha någonting gjort får man göra det själv.
Så jag gick till FNAC för att kolla om dom sålde ram. Det gjorde dom inte, men om jag ville kunde dom skicka iväg min dator till ACER i Tyskland i några månader för att dom gör det där till ett pris av ungefär 3000€.
Jag avböjde och for istället till en liten smutsig datoraffär utanför stan. (Spårvagn för typ andra gången sedan jag kom hit till stan.)
Väl där ute köpte jag ett 1gb ramminne för 12€ och en skruvmejsel för 2€.

Hemma började jag allt skruvande. Det var SANT att det var en konstig skruv i datorn,eller det var mest bara en skruv som jag misstänker att dom kära nollorna på datoraffären inte fick upp utan att dom råkade skruva bort skruvskårorna på den.
Jag ställdes här inför ett moraliskt vägsjäl.
Skall jag, ge upp, skruva ihop datorn med svansen mellan benen och leva resten av mitt liv som en nolla. ELLER improvisera, lita på mina superpowers och smälla in mera Ram i datorn, kosta vad det kosta vill!

Tur att jag hade en lödkolv hemma. Jag smälte lös skruven med lödkolven, så nu har jag ett jättefint hål under datorn. Sedan drullade jag visserligen bort en skruv som håller nätverksgrejen på plats så den sitter numera fast med tejp. Men datorn spinner som en katt.
Eller den spinner inte alls, utan är helt knäpp tyst.
Det enda som återstår att göra nu är att tanka Ubuntu Netbook Remix, som nu har kommit som Imagefil för oss vanliga användare.

När jag hade fixat klart datorn och verifierat att allting funkar som det skulle så dök det upp en äldre tomte, en av riggarna från revyn som sa att pålen var klar för att jag skulle verifiera säkerheten. Jag frågade vänligt "behöver jag ta med mig någonting?"
"Nejnej, du skall bara godkänna säkerheten" fick jag som svar.

Väl borta vid konserthallen så möts jag av Franck som tränar på våran temporära duettversion av nummret, som ströks för några veckor sedan och ersattes av Mitt nummer, själv.

Han var dessutom lite arg för att jag inte var där till vårat soundcheck.
Jag förklarade vänligt men bestämt att Jag inte var informerad att det var ett soundcheck, att jag inte gör en duett med honom utan gör mitt nummer själv. Han förklarade att det var alltså det vanliga informationsflödet här som inte riktigt fungerar som det skall.
No hard feelings, allt är lungt, jag slipper oroa mig för att Le Mans svar på Lars T är arg på mig.
Dessutom är pålen bra. Det är en temporär påle innan vi åker och hämtar min kolfiberpåle som är klar nu!

Jag pratade sedan lite med Alain som är mycket stressad men jag fick ur honom att jag skulle iväg till en gymnastikhall idag och hämta mattor klockan 1000.

Väl hemma så säger Priss att jag skall vara på salle du concerts imorse klockan 1000. Jag ringer och kollar om dom är informerade att jag inte kan vara på två ställen samtidigt.
Det visste dom mycket väl och allting var lungt.

Imorse klockan 1000 är jag på salle du concerts. Ingenting hände där innan 1030 då alain kommer och vi åker och hämtar mattor. Två små (3cm) att ha runt pålen och en crashmatta som emiliano och ben håller under pålen när jag gör salton. för att undvika smurfrövsyndromet.

Tillbaka på salle du concerts, jag visar mitt nummer för Odile (Uttalas Ådill, som Ådi, hunden i katten gustaf men med ett L som i LAX i slutet). Hon var mycket imponerad!
Hon frågade hur långt nummret var, jag svarade med en rålögn att nummret är fyra minuter. För jag vet att hon tycker att ingenting kan vara längre än fyra minuter.
Nummret är ca 5.30.
Jag hurrar över att allting funkar som jag vill och går hem och våldsbloggar en långbloggning.

MVH
Nils Johannes Wärmegård

PS.
Första sparkningen har förövrigt kommit. Mot alla odds är det en dansare som måste gå. Alexander Edströms favorit Appölin verkar bli hemskickad. Trots att hon betalar för att vara här. Ingen vet riktigt varför, men det verkar som att sista ordet inte är sagt ännu. To be continued.