Jag vaknar 0800.
Med gråten i halsen studsar jag på pigga ben in i duschen och bränner liv i min kropp som efter gårdagens träning var lite sliten.
Efter en lättare simtur i duschen så tyckte jag att det var dags att äta frulle.
Jag stekte mig några korvar och några ägg (tre av varje), satte igång kaffekokaren och mötte en lynchande mobb.
Dansarna tyckte att det var "FRUKTANSVÄRT att känna lukten av MAT på morgonen"
Vi har ingen fungerande köksfläkt här i huset, så ja, det luktade grillkorv.
Men jag förstår inte hur man INTE KAN TYCKA OM LUKTEN AV MAT!!!
Efter jag hade förklarat att riktiga människor som inte strävar efter ätstörningar i hela kroppen måste äta frukost om innehåller minst ett tvåsiffrigt antal kalorier så gick dansarna och värmde upp och jag och emi drack morgonkaffe och diskuterade hur gått det är med mat.
Emiliano äter konstig frukost. Han tar mjölk i en djuptallrik med oboypulver och micrar det till ca pissljummen temperatur och lägger ett paket kakor i den så det blir en slafsig kakgröt.
Idag och imorgon stod det på schemat att vi skulle ha föreläsning av en scenkonsthistoriker på förmiddagarna och jobba nummer med honom på eftermiddagarna. Men detta är som bekant inte Sverige, där ett schema är ett schema är ett schema.
Väl i lektionssalen 15 minuter innan utsatt tid som alltid så hör jag ett konstigt ljud jag aldrig har hört förut. Det är massor med konstiga ljud jämt här i huset, men ljudet av en MYCKET stressad chef, en hispig chefensfru med cellskräck, en belgisk klasskamrat som försöker lugna alla och en revystjärna som försöker slå sönder en dörr men fatalt misslyckas och gnälla över ont i händerna (det var den sortens dörr jag slog sönder som litet barn i Kramfors...)
Efter mycket om och men så stämjärnades dom ut, jag fick ABSOLUT INTE fixa ut dom eftersom det inte täcks av min försäkring om jag går lös på dörrar fick jag veta efter jag skulpturerat om ett dörrhantag till en liten liten struts.
Efter att dom hade blivit befriade ca kl 10:00 fick vi äntligen börja lektionen. Alain var vid detta laget nära döden av stress eftersom han skulle träffa en massa potentiella sponsorer till Institutet. Han har sett fram emot detta möte i ca två veckor och påminnt oss om att ta på oss våra finaste kläder, borsta tänderna och se till så att huset är snyggt och fint.
Alain presenterar våran lärare som hette typ Jean-Pierre Barda eller nåt som pratade om de olika formerna av estetik inom scenkonsten. Sedan sprang han ut på bron och inväntade sponsorpatrullen. (tänk farfar)
(Jag förstår inte varför vi inte kan börja föreläsningar utan att han presenterar föreläsaren... Speciellt när vi har skrattat med föreläsaren i en halvtimme åt att några stackare är inlåsta i ett förråd)
Föreläsningen var ganska intressant, men jag lärde mig inget nytt och fick ingen ahaupplevelse.
Sedan var det dags för lunch. Lyckligtvis slapp vi klagomål på att våran mat luktar mat på lunchen.
Efter lunchen hade vi föreläsning i en halvtimme och sedan började alla visa sina nummer. Jag som måste presentera på cirkushallen fick visa sist. När alla hade visat (ja, dom var duktiga, nej inte bättre än mig) så for vi i samlade bilar in i ett virrvarr av bilar och fastnade i trafiken i en halvtimme. När vi väl kom fram till cirkushallen var klockan 1800 och vi mötte chefen för hallen som precis skulle stänga och tyckte att vi kunde ha kommit klockan 1700 istället.
Jag tänkte förklara att hela våran dag hade blivit försenad på grund av en dörr i baklås och en chef med hybris. Men jag insåg att det var bäst att mest bara fixa en ny säkrad tid när vi vet personligen att hallen är öppen. (Jag börjar tröttna på institutets sekreterare som kanske inte alltid är dom vassaste knivarna i lådan...). Uppeppad i onödan alltså.
Väl tillbaka hemma fick jag veta att Alain, stackaren, hade stått på bron nästan hela dagen och väntat på sina potentiella sponsorer. Problemet om man står på en bro hela dagen (och inte har en Acer Aspire One) är att man inte ser ett mail som skickades denna morgonen där det står att sponsorerna inte kunde komma idag.
Sucks to be Alain.
Hursomhelst, imorgon 1230 får jag visa dom i min grupp vad det egentligen är jag gör.
Jag skall ta dom med storm.
Peace out!
